Gärningsman – info om termen gärningsman

Nedan följer en kortare beskrivning av vad som sker från en anmälan om brott fram till rättegång och domstolsbelsut.

Brott

När någon blivit utsatt för ett brott, annat än benbrott, skall en polisanmälan göras. Detta inte enbart för att den som blivit utsatt ska få rättning, utan också för att kunna stoppa den skyldige att från att fortsätta i brottets bana. Det är viktigt för polisens arbete att alla brott anmäls. Det kan till exempel finnas ett samband mellan olika brott,  polisen får mer att arbeta med och har en större chans att lösa fallet om det kommer in flera anmälningar.

Vid mindre brott, som till exempel snatteri eller brott mot knivlagen, kan polisen direkt på plats ta in alla uppgifter som krävs för åtal. Mer än hälften av alla utredningar går under den här typen av mindre brott. I det fall det inte går att lösa på plats samlar polisen in material i förberedelse till en utredning. Utredningsmaterialet kan vara i form av vittnesmål eller teknisk bevisning såsom fingeravtryck eller DNA.

Utredning

När polisanmälan gjorts är det upp till polis eller åklagare att avgöra om det bevisningsmaterial som finns att tillgå är tillräckligt starkt för att kunna komma fram till vem den skyldige är. Anses det att fallet går att lösa startas en utredning, den kan ta från en dag till flera månader eller år. Palmemordet från 1986 är fortfarande inte utrett. Omfattningen av brottet och hur mycket bevisningsmaterial som finns avgör också hur lång tid utredningen tar.

I det fall åklagare och polis anser att det inte finns tillräckligt att gå på för att starta en utredning läggs fallet ned och den som gjort anmälan meddelas om detta. Skälet till varför fallet lags ned skall alltid meddelas. Kommer det fram nya uppgifter efter att utredningen lagts ned kan den tas upp igen, det bör då vara väsentlig bevisning såsom vittnesmål eller stark teknisk bevisning.

Rättegång

I det fall en utredning gått så långt att det finns starka bevis för att döma den misstänkte kan fallet gå till domstol i tingsrätten. Fallet kan också lösas utan rättegång i det fall den den misstänkte medger att han eller hon begått brottet, i annat fall går det till tingsrätten.  Där är det åklagarens uppgift att övertyga domaren med den bevisning som tagits fram i utredningen att den misstänkte gärningsmannen är skyldig. Den åtalade har i de allra flesta fall en advokat som för talan.

Dömd eller friad

Endast om domstolen anser att det inte finns några tvivel om att den åtalade är skyldig utfärdas en dom. Domen kan vara fängelse, vård, skadestånd eller böter, allt beslutas av domstolen. Skillnaden mellan böter och skadestånd är vem som mottar betalningen, vid böter betalar den dömde till staten, vid skadestånd betalas det till den som tagit skada. Kommer domstolen fram att det inte går att bevisa att den åtalade är skyldig ges en friande dom.

Överklaga dom

Om antingen åklagare eller åtalad anser att tingsrätten gjort fel kan domen överklagas. Det går då till hovrätten, hos hovrätten finns angivningar om hur man går till väga för att överklaga en dom.  I vissa undantag går det även att få målet provat i Högsta domstol. Normalt går dom som ges i Högsta domstol inte att överklaga men det går faktiskt att komma vidare till EU-domstolen, detta gäller inte ett vanligt brottsmål. I de allra flesta fall tar ärendet slut efter tingsrättens eller hovrättens dom.